PINKMJAU

Idag har jag packat ner precis allt i köket, sparat bara de ytterst nödvändiga under de jag kan tänkas behöva innan flytten om 1,5 v.  Städat ur skåpen oxå, städskåpet oxå.

Gjorde ett fynd där, En helt ny dammsugar påse!!! Tralalaa så glad jag blev.

Den som har suttit i dammsugarn nu i flera månader är välanvänd, hihi, tömd o tejpad flera gånger om,

för jag har inte varit människa till att hitta nya o köpa!

Jysk, där jag köpte den, dom har inga påsar till försäljning till just den dammsugarn!!!

Man kan ju undra VARFÖR säljer dom skiten för då???

 

Tog mig en lång promenix med syrran idag med,

så nu känner man verkligen i hela kroppen att man har hållit igång (för mycke kanske?)

 

Som sagt började med nya medicinen i fredags o peppar peppar, än så länge har jag inte märkt av några biverkningar.

 

Funderat mycket, på mitt liv,(igen) dom senaste dagarna.

Inte va de så här ensamt jag hade tänkt mig att de skulle,

delvis får jag skylla mig själv, för jag har verkligen sållat bort s.k "vänner" som inget ger mig,

dom få som man har kvar, bor tyvärr så långt bort, från sett en o annan här omkring.

 

Fått höra så många gånger, av flera,

"Ja men gå en kurs, gå på dans/krogen"

 

Skulle gladeligen göra nåt av dom, eller allt,

men nu är de ju bara så att DE FINNS INGA PENGAR till nånting sånt!!!

De är tufft som fasen att leva över budgeten med skuldsaneringen,

o den tänker jag INTE sabba för nåt i världen!!!

 

O så en annan viktig sak,

Vill inte gå ut i umgänges/natt livet såsom jag ser ut nu,

fullproppad med kortison o all annan medicin,

ansiktet ser ut som ett babian arsel med svullna ögon som ser ut som elefantpung,

överviktig/svullen, hela kroppen.

Tänk bara, får inte på mig mina skor ens!!!

Gått från 39/40 till 40/41!!!

 

Fast allt är ju faktiskt inte pest o pina,

de finns glädje ämnen i vardagen med,

speciellt när barnen ringer, messar eller tittar förbi, (fast nu va de ju länge sen nån va hit)

o nu är ju som sagt de mesta nerpackat,

klädkammaren o badrummet kvar bara, tänkte ta tag i dom i morron,

om kroppen tillåter det vill säga, för nu har jag rejält ont!

 

Pratade precis med Kia o hennes dotter N, hihi så go hon är lilla go-ungen,

båda två, men lilla N:s mun gick i ett, inte för att jag förstod nånting, men mycke hade hon o berätta för mommo, hihi

 

Tänk så lite de behövs för att le igen,

Höra några älskade röster i örat.

Vad jag saknar dom!!!

 

Nu får de bli duschen o morronrocken o soffhäng resten av dagen!

 

Tjingeling