PINKMJAU

Livet är hårt o skört. Tiden räcker inte. Alltid sårar man nån, bara för att man prioterar nån annan som behöver mig mer.Hatar denna balansgång! Hur jag än gör, Agerar så är det alltid nån som är besviken o arg på mig. Omöjligt att va alla till lags i vår stora konstiga släkt. Vill ju bara alla väl. Trots all den senaste tidens osämja inom min egna lilla familj så hur gärna jag vill så har jag inte tid att ta tag i det just nu. All min kraft o ork går till mina föräldrar, 90 år gamla, i behov bägge två av all hjälp dom bara kan få. Sista veckorna har gått åt att försöka få myndigheter/makt havare i deras kommun, Att öppna ögonen! Pratat med alla möjliga, ambulans, akut personal, ava, hemhjälp, biståndshandläggare inomäldre vård, Gör allt detta med än gärna för mina föräldrar, Älskar ju dom o vill gärna ha bägge två kvar nåt år till, Fast dom är 90! Tog emot att åka hem hit igår, Ville inte lämna dom, Fast jag har fixat med alla möten o läkarbesök för dom bägge, Mest för pappa. Hatar min sjukdom, alla prov jag måste ta, allt med det. Vågar ju inte trotsa eller skita i det, Vill o önskar kunna vara kvar för mina barn o barnbarn lika länge som mina. Sen att alla inte bryr sig hur jag mår o har det, kan jag inte göra nånting åt. Älskar dom alla oavsett vad, Nu och alltid

Tyst om mig. Jag vet, förlåt. Men sorry alla ni okända, kända. O förlåt att jag inte bloggat på länge. Har faktiskt lärt mig o säga NEJ 👏 o de tack för alla mina 5 barn med respektive, O speciellt min syster A. Hon finns där alltid för mig, oavsätt dag eller natt. Vad än de gäller. Hon har ett hjärta av guld. Ingenämnd, ingen glömd. följer o ger mig. Tusen tack till er som finns där för mig!❤️❤️ UTAN ALL DATA hit o dit!! Börjar lite smått lära mig, Tack vare alla mina barn, syster, svärdöttrar/söner o dom få vänner jag valt att ha kvar i mitt liv Med detta inlägg ville jag bara tala om för mina nära o kära, JAG HAR INTE GLÖMT ER!

Länge sen sist men ja, inte haft tid över, för mycket som händer inom familjen o runt om kring o mig själv. Inte alltid så bra o gott, o inte nu heller. Mycket att oroa sig för O nej, jag tänker inte gå inpå allt, bara säga att de har varit en för tuff år! Allt för många negativa besked, händelser runt om. O jag bara känner att jag inte räcker till! Hur gärna jag än vill. Jag har inte dom resurserna, ekonomiskt o hjälpa till, hur gärna jag än vill. Kämpar själv, månad för månad för o klara mig, utan att behöva låna, skjuta på en räkning, För hur lätt är de o klara sig på 1500kr??? O då menar jag dom få månader som man får det kvar. I regel brukar de va 500-max 1000kr! Just nu skulle jag vilja va nån helt annanstans än hemma! Hos en som verkligen behöver mig nu! Men jag kan inte! Har inga pengar till det! Nåt! Känner mig så värdelös! Okapabel till att kunna hjälpa till mer än bara finnas till, flera mil ifrån! Känns hopplöst! Så hopplöst! Slutar här för tankarna är kaos! O alvedonet jag tog för en timme sen gör mig trött o seg. Lite galghumor mitt i allt elände, ”Skulle aldrig kunna bli narkoman, för somnar ju efter bara 2 alvedon” 🤣😳

Vila ifred fina S! Finns inga ord för detta. Nu slipper du ha ont o lida, Även om alla vi velat ha dig här hos oss många många år till. Ibland är livet allt för orättvist! Tänt ett ljus för dig

Idag har varit en rätt så bra dag. På länge! Morgonen va skit, efter en sömnlös natt Efter att min läkare ville prata med mig (UTAN bokad tid) Blev först rädd, men efteråt så lättad. Ska få byta medicin, NÄR dom vet till vad. Men de som gjort mi dag är att Svärdottern T sms, Hörde av ifall jag ville ha en kopp kaffe, Klart jag ville, Blev även bjuden på mat men hade ju redan ätit lunch hos syrran som tack för hjälpen för gardinen hennes. Nån timme efter jag kommit hem så ringde dotter R, Ville låna ett klädesplagg ( haha.. låna? Den e ju hennes) Snabb visit av henne men de värmde hjärtat ändå Knappt en timme senare ringer barnbarnet D o undra ifall han o tjejen får titta förbi. Snacka om lycka! Tänk så lite som kan göra så in i själen ens. O då handlar de inte om HUR många veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder som de tagit att höras av/ses UTAN just det att man känner sig ihåg kommen, Saknad, O framför allt älskad Tänk så lite de behövs! Måste komma ihåg detta. Själv med. natti natt

Som sagt, VART har min energi o glädje försvunnit??? Världen är fullt av människor men trots det känner jag mig ensammare än ensammast! På en öde ö typ! Idag har jag trots deppigast lyckats ta mig i kragen o städat både inne som på balkongen, Åkt till återvinningen, men där tog de stopp sen. Vet att dom flesta säger o tycker, "Gör nåt, hitta på ett intresse, hälsa på nån osv osv" Fast saken är ju den att de finns ingen ekonomi o hitta på nå intresse, allt kostar pengar, O hälsa på nån, visst om dom vore hemma eller man kände sig välkommen. Ringa runt har jag gett upp, trött på att ingen svarar eller så har dom inte tid, lovar ringa tillbaka o inte gör det. Ibland får jag känslan av att jag spetälskt, smittorisk typ. Usch va jag hatar o känna mig o må så här inombords Hoppas de vänder snart

Tänk att man aldrig blir van med det här! Att Alltid vara ensam om helgerna! Visst är jag det på vardagarna med, men helgerna känns värst. Visst, skulle ju kunna söka mig ut, krogar osv, Men de tilltalar mig inte dugg nu förtiden. Nätdejting, visst, men NEJ tack! Just för tillfället finns de inga resurser till övers till nå extra kostnader vad gäller t.ex restaurang besök, dans, kurser osv osv, inte förarens september nästa år, då är jag äntligen klar med skuldsaneringen!! Ser verkligen framemot det! Så ja, jag saknar kärleken, närheten, tilliten o va de innebär med ett förhållande, tvåsamheten, Men fasen inte vart eller hur jag ska nånsin kunna hitta min själsfrände, stora kärlek, När jag sitter dag ut o dag in i mitt hem!!!! Har bestämt mig att den dagen jag blir skuldfri ska ta en weekend resa nånstans, våga mig ut i vimlet, leva! Tills dess ska jag försöka få ut det mesta av mitt liv, med barn o barnbarn, mor o far. Klockan är inte ens 21 men jag säger natti natt P.s Måste bara klargöra att jag ej mår själsligt dåligt alls, saknar bara nån o älska o bli älskad av

Verkligen länge sen jag skrev nånting. Fy på mig! Det har väl inte hänt så värst mycket, Allt rullar på i jämna plågor :) Glad o lycklig är jag i allafall, Nöjd med livet. Skriver mer när andan faller på Tjingeling

Omtumlande tider de har varit, Många känslor, händelser, tankar, osäkerhet, tvivel, hopp, misstro, uppgivenhet, kärlek, glägje, lyckorus! Som ni märker, en hel del. Tänker inte gå närmare inpå på nånting, mer än att säga, Jag har verkligen haft lyckan o få uppleva så mycket kärlek, omtanke o kärlek, från ALLA mina 5 barn! Speciellt från ALLA mina barnbarn/bonus barnbarn!! Finns inge bättre o få höra orden/kärleken/tilliten, Älskar dig, mommo/fammo! Ville bara få ur mig att Älskar mina barn/svärsöner som döttrar, o ALLA mina barnbarn! Alla ni ger mig livet o glädjen! Fyller mina dagar med så mycket kärlek! Natt natt

Åkte upp till E-tuna i fredags, för att umgås o hälsa på alla mina kära där uppe. Syrran följde med. Hämtade upp lilla Bea, älskade unge, vi tillbringade flera härliga dagar tillsammans, kollade på Mello med bror min med min gammel mormors hattar på huvudet, vi var på bio o såg "Den glada disnosaurien", på stan o leksaksaffären, tog med mor min o syster en dag o åkte till fina Sundbyholms slott o parken där vi busade o skojade, måndags åkte vi hem till Kia, sista natten sov jag där, tisdag morgon bar resan hem igen o hjärtat värkte, Vill ju så gärna ha alla de mina nära mig här. jo, va ju o hämtade lilla Nellie på dagis i måndags o de va en sån härlig upplevelse, dagis fröken va lite misstänksam VEM jag va, men efteråt stod hon där o torkade bort en tår i ögonvrån o sa "De går inte att ta miste om att du är en saknad o älskad mormor" För när Nellie hörde o såg mig skrek hon högt "Mommo! Jag älskar dig" o kom springande mot mig med armarna utsträckta o slängde sig i min famn. Älskade barnbarn. här följer lite bilder o nu ska ut i de fina vädret Tjingeling

Alltså denna första Mello del final är magisk! Inget slår Göteborg! Fast ikväll hade vi Mello-Göteborg hos mig. Helt underbar härlig kväll med de mina! Go mat o sen den obligatoriska Mello dipp-brickan, mums mums, o en liten Joline som va en blind o döv kanin, som skulle skrämma mommo med sin blick, o äta upp henne med sina vassa tänder, Tack mamma Ramona som rädda mommo o förvandlade lilla elaka kaninen Joline till en fe. (hihi) man måste ju leva med i barnens värld, för dom är ju bara barn. Tänk vilka fina minnen hon får med sig i livet. De är detta jag lever för, Ge fina minnen till mina barn o barnbarn. o nu längtar jag till sportlovet!!! Ska hämta hem lilla B! Underbara älskade unge!!!! Samma musik smak som jag har hon, o lika "Mello-störd" som jag! Kan de bli bättre? Vad jag älskar alla de mina! Helt underbara! Natt natt o tjingeling

Dax för Mummis-dagis vecka. Idag ska vi till öppna förskolan o eventuellt ut o mata änder. Har många, tusen tankar i huvudet, men försöker slå bort alla negativa tankar, energi tjuvar. Vet med mig själv att jag inge fel har gjort, försökt att räcka till för alla, mer än så kan jag inte. Hoppas bara att livet är skonsamt o lyckligt för alla de mina, älskade barn med respektive. Är så lycklig över att de alla tycks ha ett kärleksfullt förhållande med sina kärestan o barnen. Mor o far mår bra, trots sina höga ålder, hoppas på många fler såna. Bara jag som fortfarande väntar på "dröm-prinsen" på sin vita springare......