PINKMJAU

Fast de bästa på hela dan kommer nu, hahaha

 

I min fåfänga o desperation över mina "medicin-korgar" (som mitt barnbarn N har döpt mina kortinson svullna ögon till, hihi)

så slank jag in på apoteket o köpte mig hemorojd salva som jag läst om ska vara bra för svullna ögon.

 

Väl hemma efter att ha packat upp alla varorna så släppte jag ut Sotis o gick in på toa smörjde in salvan runt ögonen,

salvan va vit o gick inte ini huden direkt,

jag såg ut som en clown med andra ord,

 

Nån minut senare så ville Sotis in igen o jag ut på altanen,

 

Ja ja, de bjuder jag på,

skyller på att man knappt sovit en hel timme inatt

 

o nu vill Sotis in

 

 

Ja min lilla Sotis löper!!!

Inatt va hon rent sagt förjävlig,

jamade o skrek,

sprang runt runt o rullade o gned sig mot precis all hon kom emot,

till o med stackars Helge som ingenting fattade o sprang o gömde sig för henne i rena förskräckelsen.

 

Några gånger försökte få jag få tag i henne,

så vi sprang runt runt,

kök, hall o vardagsrum,

måtte ha vart en synd för gudarna, hihi,

Sotis va för snabb,

o jag druttade dit så de skrek om de,

så nu har man ett blått knä o fråga mig inte Hur,

men istället för "asfalt-ros" så har jag "plastmatta/parkett-matta-ros" på ena knogen,

en bula i huvet, hihi..

 

Inte en hel halvtimmes sömn blev de inatt,

så idag har man gått som en zombi.

 

Strax före 7 i morse tappa jag tålamodet o släpte ut henne,

o ångrade mig sekunden efteråt men då va ju de för sent, suck!

 

Hon ska ju sterilisera sig nästa månad,

P-pillren hade ingen verkan på denna gång på min lilla

"kåtslyna" till älskade Sotis.

 

Men inge fara skedd,

veterinären steriliserar ändå,

typ en "abort" fast på katt.

Känns bra, för de va en plåga för henne o inte få komma ut.

 

O nog hitta hon en villig han katt direkt,

hann inte ta kort på det när hon åmade sig hannen o

fick han dit hon ville, hihi,

sen hade dom en liten "live show" precis utanför altanen,

HSB-trädgårds killarna o alla andra fick sig ett gott skratt

åt min lilla söta Sotis, hihi,

för verkligen gjorde sig till..

 

Hela dan har hon sprungit in mellan varven,

bara för att äta lite o fort springa till altan dörren o

ropa på mig så jag släpper ut henne,

likadant gör hon när hon vill,

Få se om jag får inne henne inatt,

men jag har gjort i ordning sovplats åt henne på altanen,

o ska lägga ut både vatten som torrfoder så hon klarar sig,

fast hon lär jag ju helt andra intressen, hihii

 

 

Idag har de verkligen känts som vår.

Härlig solsken hela dan o flera plusgrader ute,

påskliljor, krukos o snödroppar som ploppat upp under köksfönstret.

 

De behövs verkligen inte mycket för att livet ska kännas så helt underbart.

Detta är bara tecken på att jag verkligen INTE är nån vinter-människa,

 

Träffade o gosade med mitt yngsta fina gose barnbarnet, C, idag på dan,

en riktig liten glädjespridare med sitt härliga leende.

Han va så otorligt söt där han kom krypande på alla fyra o sträckte upp armen till ett "Hej"

Farmors hjärta bara smälte.

 

Väl hemma igen så tog jag äntligen tag i målningen av lagerhyllan,

ett lager till i morron så är den klar,

fast jag får se, kanske bara nöjer mig med ett lager.

 

O i morron är det den här slöa tanten som ska börja träna,

få tillbaka min kropp, för nu spyr jag på allt döfläsk som hänger både där som här,

inga kläder som passar längre,

visserligen kan jag inget göra åt kortison svullnaden,

men allt är ju som sagt inte det.

 

Så Adjös Feta Seija!!!

 

Träning o nyttig mat, frukt o grönt,

Bort med all godis, kakor o glass

 

Carpe Diem

 

tjingeling

Känns som om 2014 kommer att bli MITT år!

Fråga mig inte varför men de känns så,

o den känslan är bara så härlig!

 

Jag har så mycket härligt att se framemot i år,

saker o ting tycks lösa sig av sig självt

 

Finns så mycket jag skkulle vilja berätta om just nu men jag låter bli för jag är inte riktigt där än,

dumt o ta ut glädjen i förskott, kan ju bara säga att jag sitter här o ler med hela ansiktet o de är inte lite det med tanke på HUR svullo jag är, hihihi

 

2014, Mitt år, förändringarnas år för mig, till SÅ mycket bättre!!!

 

Jag är så lycklig just nu,

njuter av livet, dom små sakerna i livet,

lycklig över mina barn med respektive, alla barnbarnen, biologiska eller ej,

Vad vore livet utan dom.

 

Mitt hjärta svämmar över av kärlek till dom alla,

trots att man inte ses varje dag o avstånden är långa till en del.

 

Hade ju svårt med denna ensamheten förut men lärt mig nu,

inget blir bättre av självömkan, bättre o göra saker o ting,

hitta på nånting annat än att bara sitta på arslet.

 

Lev idag!!!

 

 

Carpe Diem

Så fort o lätt man halkar ini självömkan,

i brist på sitt EGNA (kan inte stava rätt men ska försöka) initiativ! (hoppas jag stava rätt nu för de första ordet jag tänkte på, kan jag uttala men inte stava till hade varit mer rätt,)

men men,

DET BLIR FAKTISKT INTE BÄTTRE ÄN MAN SJÄLV GÖR DET TILL!

o de stämmer så himla bra!

Vi börjar med mig,

här sitter jag,

ensam,

i självömkan,

för stolt för att be om hjälp,

i tron att ALLA,

speciellt mina barn, (förlåt) alla nära o kära,

ska fatta va vad jag menar,

nånstans mitt i mellan orkan o stunamin (stavas ?)

Hallå!!!

Inte ens jag med mitt "stora" finsk/svenska ordförråd skulle klara av det!

 

Ändå begär jag att ALLA, precis ALLA ska förstå o veta, allt jag säger!

Utan ORD!!!

De e ju sinnessjukt, för ingen är tankeläsare.

 

Inte ens jag, fast jag gärna vill tro det.

 

Hela bloggen blir ju helt fel, inge sammanhang eller röd tråd nånstans,

men just idag har de hänt så mycket positivt i mitt vardagsliv,

så min hjärna hänger inte med,

ja ja ja, okey då, den hjärncellen som fanns i morse men försvann nångång idag mitt på dan, hihi

 

Är så himla lycklig av att känna all denna kärlek,

från mina barn, barnbarn, syskon barn, nära o kära,

o min älskade mor.

 

85 år o pigg, hoppas jag har hennes gener,

så jag oxå får för mig o ta mig en promenad ner till stan, (5km!) bara för att solen skiner!

med rolator o glatt humör!

 

Rörigt inlägg men de min hjärncell med idag, :)

 

sitter här o ler fånigt o så lyckligt, vad mer kan man göra när älskade lilla brorsdotter ringde ikväll o vi pratade i närmare 2 timmar!

Kan man känna sig mer älskad?

Trots att vi inte har setts på flera flera år!

Jag o de mina är inte bortglömda iaf!!!

O vice verse tillbaka!

 

Natti natt o sov så gott alla ni som följer mig, kända som okända :)

Lovar o skriva mer sammanhängande i morron,

just nu är jag för lycklig för det.

kär i mitt liv.

o Helge som stört mig under hela denna tiden jag försökt skriva blogg.

Just ni ligger han bakom nacken med huvet nere vid min näsa!

tok katt!

 

Natt natt

 

 

Ibland som nu så önskar jag att jag kunde o hade möjligheten till det,

göra just det jag mest av allt vill just nu!

Vara där jag vet att jag behövs som mest just nu!

Denna förbannade sjukdom säger jag bara!!!

Är ju så låst här där jag är nu,

utan en chans att ge mig iväg nånstans längre än nån timmes varsel från sjukhuset!

För jag vet ju inte NÄR dom ringer o vill att jag åker in.

Känns otroligt tungt.

 

Tur de finns telefoner, så man har intensiv kontakt om inte annat.

 

 

 

Borde ha fått "hjärnsläppet" nån dag tidigare,

men bättre sent än aldrig.

 

Nu har i alla fall de inre lugnet infunnit sig,

mat i skåpen.

 

Nu är de bara att blicka framåt med nya krafter,

visserligen återstår att se o hoppas på de nya mirakel medicinets positiva verkan

 

 

Alltså, VARFÖR kan de aldrig gå o bli som man vill???

Hatar detta väntande!!!!

Fattigdom!!!

Fans helvetes skit!!!

Här går man fram o tillbaka som en osalig själ,

lika besviken vart enda gång man loggar in på sitt konto.

 

Jag bara HATAR de här!!!

 

Ja ja, de kommer när de kommer, men tyvärr så tar detta musten o orken ur mig,

att inte veta HUR klara dagen, men lustigt nog så klarar man det,

dag in o ut, på SÅ små medel så de är sjukt,

så egentligen ska jag klappa mig själv på axeln just för att jag fixar detta,

frånsett alla dessa jävla päppler som ploppar upp, mer o mer,

bara för att man oroar sig över både ekonomin som den "nya" medicinen man ska få i morron.

All denna oro över, HUR min kropp kommer att reagera för den?

VAD är de för gifter dom ska tuta i mig denna gången?

Kommer det att hjälpa?

 

Så, lite SVÅRT att hålla uppe en glad o positiv fasad just nu,

försöker men de e tamefan inte lätt ska ni veta!

 

Helst av allt skulle jag bara vilja gömma mig under täcket tills allt blev bra igen

men de går ju inte, för inget bllir bra av att gömma huvet i sanden.

Bara att kämpa på vidare o försöka få ett smile på läpparna

o se positivt på de hela.

 

"Ingenting är bestående"

mormors slogan får jag försöka klänga fast mig vid

Är så sugen på allt möjligt!!!

Så trött på denna fattigdomen!

Längtar till den då man kan gå till vanlig mat affär UTAN att behöva vända o vrida på vart enda öre!!!

 

Undrar bara om nån sån dag kommer nånsin infinna sig i mitt liv???

 

Möjligtvis om lite mer än om 4 år, när skuldsaneringen är klar.

 

Man får leva på hoppet, så enkelt är de.

 

Skulle jag vinna pengar, inge stort men ändå,

så de första jag skulle göra , skulle vara att handla mat,

mat i stora lass!

 

hihi, lite skratt retande o komist ändå,

dom flesta skulle köpa teknik-prylar, kläder, resa, ja You name it,

o här sitter jag o drömmer om att få handla utan att behöva tänka priser.

 

 

 

 

Börjar denna vecka med att storstäda,

fast just nu är de fika paus.

 

Snart är de onsdag, har så stora förväntningar på "mirakel"-medicinet.

Hoppas verkligen de är det med!

Päpplerna ökar i antal på kroppen,

inte kul alls, men men...

 

Ute är de "London dimma"

men de gör inget,

ska ta mig en lång promenad efter städningen,

måste ju röra på dö-fläsket, hihi

 

Håller fingrarna i kors o hoppas på att denna veckan blir just precis så bra som jag önskar mig,

åt de mina som mig själv