En bättre dag
Idag har varit en rätt så bra dag. På länge!
Morgonen va skit, efter en sömnlös natt
Efter att min läkare ville prata med mig (UTAN bokad tid)
Blev först rädd, men efteråt så lättad.
Ska få byta medicin,
NÄR dom vet till vad.
Men de som gjort mi dag är att
Svärdottern T sms,
Hörde av ifall jag ville ha en kopp kaffe,
Klart jag ville,
Blev även bjuden på mat men hade ju redan ätit lunch hos syrran som tack för hjälpen för gardinen hennes.
Nån timme efter jag kommit hem så ringde dotter R,
Ville låna ett klädesplagg ( haha.. låna? Den e ju hennes)
Snabb visit av henne men de värmde hjärtat ändå
Knappt en timme senare ringer barnbarnet D o undra ifall han o tjejen får titta förbi.
Snacka om lycka!
Tänk så lite som kan göra så in i själen ens.
O då handlar de inte om HUR många veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder som de tagit att höras av/ses
UTAN just det att man känner sig ihåg kommen,
Saknad,
O framför allt älskad
Tänk så lite de behövs!
Måste komma ihåg detta. Själv med.
natti natt
Höst
Som sagt,
VART har min energi o glädje försvunnit???
Världen är fullt av människor men trots det känner jag mig ensammare än ensammast!
På en öde ö typ!
Idag har jag trots deppigast lyckats ta mig i kragen o städat både inne som på balkongen,
Åkt till återvinningen, men där tog de stopp sen.
Vet att dom flesta säger o tycker,
"Gör nåt, hitta på ett intresse, hälsa på nån osv osv"
Fast saken är ju den att de finns ingen ekonomi o hitta på nå intresse, allt kostar pengar,
O hälsa på nån, visst om dom vore hemma eller man kände sig välkommen.
Ringa runt har jag gett upp, trött på att ingen svarar eller så har dom inte tid, lovar ringa tillbaka o inte gör det.
Ibland får jag känslan av att jag spetälskt, smittorisk typ.
Usch va jag hatar o känna mig o må så här inombords
Hoppas de vänder snart
