PINKMJAU

Sitter här o drömmer mig bort.

Bort från sjukdom o fattigdom.

 

Drömmer om ett eget litet rött hus med vita knutar,

med utsikt över havet eller en sjö,

med en härlig trädgård att kunna påtå i

o njuta av dess prakt.

Ett växthus där jag kunde göra en skön oas,

sitta o njuta av livet,

både sommar som vinter tid.

 

Ha naturen inpå knutarna,

kunna strosa runt i skogen,

med en hund!

 

Saknar min Bobo så fruktansvärt mycket!

 

I ärlighetens namn så SAKNAR jag allt jag haft i mitt liv!

Från det när barnen va små,

då hade livet ett vettigt innehåll o mening.

 

Idag finns de inga rutiner, ingenting att vakna upp till med glädje i sinnet.

Mer än dom få gångerna jag vet att nån av barnen kommer o hälsar på

eller jag själv ska åka till nån av dom.

 

Så de här med att

"Livet börjar efter 50"

Hoppa o skit säger jag!

De gäller definitivt inte på mig!

 

Efter att jag fyllde 50 så har livet blivit fullt av sjukdomar o olika mediciner,

ensamhet.

 

Fast innerst inne är jag lycklig trots allt,

över mina barn o barnbarn,

skuldsaneringen fast den innebär extrem fattigdom men den håller ju som tur är inte på resten av mitt liv.

 

Så, tills jag är skuld fri,

så kommer jag fortsätta att drömma mig bort,

bort till mitt egna lilla stuga nånstans vid havet.