PINKMJAU

Ensam är stark heter de ju o visst kan jag hålla med om att de är så, ibland, men just idag känns de inte så, snyft..

Tycker inte om att ha för mycket "dö-tid" för då kommer dessa dumma tankar, "tycka synd om sig själv syndrom" blääh!

Skrev ju i mitt förra inlägg om massa saker, främst om mina söner, men jag mena ju absolut inge illa med det, de e bara det att ibland VILL man tycka synd om sig själv (fniss) o jag vet vart skon klämde idag, fast de har man ju svårt att erkänna, för sig själv ens, men så här är de, va, Jag blev helt enkelt sotis att sonen råka ringa sin far just när han va här! Så knäpp man är egentligen.

O hur som haver så är de ju så, söner har mer gemensamt att prata om med sina fäder än en mor som varken är tekniskt lagd eller kan nåt om bilar eller byggen, typiska manliga saker.

Vi mödrar pratar mer med döttrarna o dom med oss. Så är de ju bara men vi mödrar har ju svårt att känna oss "utanför" våra söners liv när dom blir vuxna, vi vill ju behålla våra grabbar precis som dom va när dom va små o mamma va "bäst", kunde trösta o dalta o ja allt sånt, ja ni vet, mammas små gulle-gossar typ.

Så mina söner, om ni läser detta så förstå er förvirrade gamla mor på rätt sätt.

Älskar er o är så oerhört stolt över er.

O nu kolla på X-faktor ifall de är nåt att se på...

 

Tjingeling