Ljuset i tunneln

Äntligen börjar jag se ljuset i tunnels slut. Härligt.
Livet börjar ordna upp sig, efter några riktigt tuffa månader, ekonomiskt. Skönt.
Hade inte klarat av det utan all stöd o uppmuntran, framför allt från mina döttrar o älskade syster o inte att förglömma min kära mor.
Den 3 september ska till specialister angående mina sjukdomar SLE/DLE o förhoppningsvis få bukt dessa. Vore underbart, så de är bara att hoppas att dom hittar nå dunder medicin som jag tål o som hjälper.
Till helgen ska jag åka med Ania igen, hjälpa henne att packa inför hennes flytt. Skönt o komma hemifrån en natt.
Nu ska ni få se lilla Helges nya sovplats
min fruktskål på matsalsbordet! hihi, Gissa om de tog tid innan jag hittade han härom dagen, trodde ett tag att han hade smitit ut o paniken spred sig tills jag såg han. Så söt så.
Tjingeling

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0