PINKMJAU

Varför kan man ibland känna sig otillräcklig?
oälskad?
bortglömd?
ensammast i världen?

Fast man har ett helt nätverk av människor runt omkring sig som älskar en?

E de bara för att man e själv??
Visserligen har jag valt o va ensam,
pga vissa omständigheter, erfarenheter från sista förhållandet
men ändå,

E jag så feg?
Trasig inombords så jag inte vågar bli kär igen?

Eller har jag vant mig vid att leva ensam?

E jag rädd för tvåsamheten?

Nej de e jag inte!
Jag har bara inte råkat träffa på den rätta än!
OM han nu ens finns vill säga...

Räknar dagar till den 1 mars.....
Tänk om dagarna kunde flyga iväg fort, fort.........

Nu om nå helt annat,
en annan slags längtan...

Till sol o värme.....

Tänk om man var lika rik som man e fattig...

Oj, då skulle jag inte sitta här nu o beklaga mig
utan ligga o njuta i en hängmatta under palmer,
höra havets brus...
med en god bok i ena handen o en svalkande god drink i den andra.....

Långt borta från detta kalla vinterland.......

o nu ska jag flyga in i drömmarnas värld
o vakna med ett leende o nya inre krafter
o ta världen i famnen i morron... (eller åtminstone krama om dom nära o kära, tihii)