PINKMJAU

Ja va ska man säga....
mer än att livet mellan varven känns så trist o grå...
De e så tyst....
o de e de här vissa föräldrar längtar till...
ofattbart..
Vet inte hur jag ska klara av denna tystnad?!
Sysslolösheten...
Jag ska inte klaga, de ska jag verkligen inte,
har ju de bra men har inte lärt mig vänja mig vid denna tystnad o lugnet än...
Beundrar alla som klarar av sina barns flytt till vuxenvärlden med ett leende på läpparna!
Jag fixar inte det!
Har jag inte häcken full av allt möjligt o omöjligt så blir jag sittandes som nu..
o undrar, VAD ska jag göra nu?
Baka en kaka till?
Gå en promenad? nä usch inte i regnet...
Ja vore man lika rik som man e fattig så nog skulle jag inte sitta här nu o beklaga mig...
skulle resa, resa vart som helst, se världen...
men men..
de får bli en kopp kaffe o telefonluren o ringa nån väninna..