PINKMJAU

De är mycket tankarn o funderingar i huvudet nu.

Både om den analkande julen som om allt annat som händer runt omkring.

 

Jösses så jag önskar innerligt att nästa år blir Mitt o alla mina barns år!!!

 

Lite lugnare på alla fronter!

 

Älskar mina barn o barnbarn, mer än livet självt.

Gör allt för de mina,

men ibland,

som stunder som dessa önskar jag kunde ta dom i min famn,

precis som man gjorde när dom va små o man vaggade dom i sin famn o sa

"lilla älskade du, det blir bra nu"

o blåste lite på skadan dom åsamkat sig.

 

De funkar inte riktigt så nu.

Hoppas o önskar så att de lilla jag kan underlätta, hjälpa dom med mitt stöd o kärlek,

räcker till.

 

Julekänslan lyser med sin frånvaro än!

Kanske infinner sig den när de väl är julafton.

Jo de gör den, de vet jag,

räcker o få se barnbarnens hoppfulla o glada ansikten på julaftons morgonen,

eller rättare sagt kvällen innan, uppusittarkvällen med massa mys-pys, gottis osv.

känner redan nu hur leendet sprider sig i mitt ansikte.

 

Nä, dax o packa övernattningsväskan o invänta yngsta sonen,

ska sova över hos hans lilla fina familj idag.