måndag 21 april 2008

Så tycks äntligen våren ha kommit med full kraft......

Härligt.......

Åkte ner till Nybro i fredags,
så härligt underbart att få krama om de sina,
mina underbara söner, lilla E o svärdotter...

F o T hjälpte mig o skifta till sommadäck,
T hjälpte till o fixa bort lite ytlig rost på "Pärlan"
så nu är hon som ny......

Kändes så ledsamt o åka därifrån,
såg T:s ögon tåras, min älskade stora lilla pojk....
Så glad för alla mina barns skull att de går så bra för dom alla..

Idag har man sprungit benen av sig hos olika myndigheter,
puh vilket jobb att flytta tillbaka till sitt hemland..

Snacka om pappersarbete!!!!!!!!!

Myndighetsspråk som dom inte ens fattar innebörden själva ens!!!

Hela stan tycktes vimla av nykära människor!
Vart man än vände blicken så såg man dom!
Både unga som gamla som gick där i solskenet, hand i hand o de bara lyste kärlek av alla!!

o där gick lilla jag...
grön av avund....

Tills mitt lilla barnbarn vände upp sitt lilla söta ansikte o fyrade av ett
så underbart tandlöst smile
ja gissa vem som va stolt!!!!!

Jo jag så klart!!!!!!!

ikväll ringde T, min goa son, den yngste av bröderna,
ville bara prata...

mitt hjärta bara smälte....

o nu ska jag iväg o hämta min kära mor från bingot,
hon ska sova över här så jag kommer upp i tid
så jag inte missar bilbesiktningen i morron bitti,
kl 8.20!!
Snacka om okristlig tid!!!

Tjingalong till nästa gång...
Ha de gutt gott folk....

torsdag 10 april 2008

Jahapp..
ännu en dag snart till ända...

Igår va min yngsta dotter hit.. hihi.. ovanligt, dagliga besök.....
med lilla barnbarnet...

Gjorde pannkakor med sylt o grädde o OJ va hon åt de lilla livet...
grädde o sylt precis överallt.. hihi

Idag har jag inte gjort så värst mycket, städat men inge mer...

pratat i telefon med dottern K... flera gånger idag...

Nu tycks solen äntligen titta fram så nu får de bli en rask promenad...

kram kram

söndag 6.4.2008

Så där ja...
Nu har man typ varit nere o vänt...... igen...;-)

Behövs ibland, rensa hjärnan på alla tankar,
göra en djupdykning i sitt innersta,
vältra sig i självömkan
för att sen resa sig upp som en helt ny människa!!!

Bestämde mig idag, eller igår natt egentligen
att nu får de fan va nog me svårmod o självömkan!!!!

Så från o med i morron bitti börjar mitt NYA LIV!!!!

Jippiiii..................

Tjuvstartade idag redan,
tog bort hela hårförlägningen,
städade hela hemmet,
gjorde middag till dottern, svärsonen o barnbarnet samt lilla mamma min....

Japp så nu jäklar ska här njutas av våren o den kommande sommaren me
alla sinnen öppna.....

Raderade bort alla onödiga människor ur mitt liv oxå idag,
såna ytliga vänner klarar man sig utan....

NU SKA JAG BÖRJA LEVA!!!!!!!!!

Livet väntar ju på mig där ute!!!!

imorron kommer dom o installerar datan o telefon
så då slipper jag den här mobilainternet som bara kajkar ändå....
o så får jag igång hemtelefonen ÄNTLIGEN!!!!!!!

Ska ringa alla mina älskade barn o barnbarn direkt!!!!!!

Mitt hjärta e full av energi igen.
HÄRLIGT!!!!!!!!!

o nu väntar sängen.......

fortfarande 2008.04.05

Vilken minnenas dag det har varit........

Har suttit o kollat igenom gamla kort.....

Vilket underbart liv jag har haft
så många härliga minnen....

Jaa... va ska man säga mer än att
Fan den som ger sig!!!!!!!

Va har jag o klaga på egentligen?????

Saknaden efter svunna tider,,,
VAD ger de mig??????

Jo ett gott samvete i alla fall
Jag HAR varit en bra mamma!!!!

Och det ska jag fortsätta med att vara,
även om jag måste göra det på avstånd nu för tiden
så finns jag ju här för min  underbara ungar
och det vet dom!!!!

Så nu blir de uppryckning för tanta!!!!!!!

Sitta här o lipa o tycka synd om sig själv!!!!!

Nähepp...

Vem har sagt att livet tar slut när ungarna flyttar hemifrån??!!!!!!

De e ju nu mitt liv ska börja!!!!!!!!

Skit samma om den börjar med en tom plånbok
Värre har man väl haft det!!!!

Har ju hälsan kvar
o säkert finns de en kärlek för mig me nånstans där ute....

Kanske dax o öppna dom blå
och sitt hjärta o sinne för livet.....

MITT LIV BÖRJAR NU

2008.04.05

citerar några dikter skrivna av en forn-vän, michel P

En tår jag fäller för dig
på min vandring i livet

En tår som förgås
av din likgiltighet

En tår som ej syns
En tår i de tysta

På min vandring i livet
går jag vidare




Trevar fram i mörkret
känner ingenting

Hittar inte vägen ut
Kommer inte ut

Sitter fast i evigheten
som inte vill ta slut




Varför trodde jag att jag skulle möta kärleken
Varför skulle lyckan le mot mig

Varför skulle jag vila trygg i din famn
Varför trodde jag på kärleken

Ensam jag vandrar vidare
Ensam i dom övergivnas spår

ensam jag blickar ut över ängarna
Ensam jag fäller en tår

Ensam jag sätter mig ner
Ensam jag längtar




Just så känner jag inom mig....
Just nu....
Även om vårsolen skiner från en klarblå himmel
så sitter jag här o filofiserar o blickar tillbaka på mitt liv
Ett liv full av minnen
händelser
skratt
kärlek
ömhet
närhet

Vad återstår...
Jo min ensamhet
En ensamhet jag inte vet HUR fylla ut

2008.04.03

Sitter här med mitt morgonkaffe
i morgonrock, efter en dålig natts sömn,
grubblar över mitt liv...
Vilket LIV????
De här kan inte kallas ett liv!!!!
Går ju här dag ut o dag in o drar benen efter mig......
Ingen som bryr sig
Kunde lika gärna försvinna
Ingen skulle sakna mig iaf...
Så VARFÖR hålla upp masken??????
För VEMS skull???

Usch........

tårarna rinner nerför mina kinder
livet känns så tomt o ensamt....

Ilsket torkar jag bort dom!!!

Varför sitta här o gråta???

Till vilken nytta????

Ingen ser mina tårar ändå!!!!!!!!

Ingen som bryr sig!!!!

Så va gör man..???

Jo kryper tillbaka till sängen
under täcket o hoppas kunna somna
sova bort denna tid....

Hoppas på att få vakna me ett leende
istället för dessa envisa tårar som inte tycks sina alls.....

Vart tog mitt liv vägen????

2008.04.01

jaha... så ska man skriva nåt igen...
Usch o fy säger jag...
Vissa dagar vill man inte kliva ur sängen alls...
Idag e en sån dag.....
Tänker för mycket.... för djupa o svarta tankar....
trots härligt vårväder...... suck....
Kan inte låta bli o sakna tillbaka flera år i mitt liv,
då jag hade alla mina underbara ungar runt mig....
Hatar de här livet som är nu...
så ensamt...
Känner sig bortglömd....
Fy så hemskt....
Utanförskaps-känslan....
Hatar den verkligen från djupet av mitt hjärta...
Vill få va delaktig, dagligen, fast mina barn e vuxna o har ett eget liv!!!!!!
Men nu e de ju inte så...
dom har sitt liv, sina barn, jobb, sambos osv osv...
Jag hör inte dit längre!!!!!
Jo fast inte på de sätt jag vill!!!
Åh va jag saknar alla dessa stunder när man kände sina ungars armar runt nacken,
deras "hemliga"-förtroenden berättade för mig...
Fy så jag längtar tillbaka till svunna tider!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trots allt slit o släp de innebar då, som ensamstående mor!!!!
Så här sitter man nu, o undrar...
tänker o längtar.....
VA gör dom?
Hur mår dom idag?
Har dom blivit lurade idag?
Lurat själv?
Jag vet inte...
o jag vill inte störa heller, vet ju hur upptagna dom är av sitt....
Näe... nu får jag sluta upp!
Jag är glad iaf att de går bra för mina barn, dom har blivit starka o självständiga,
omtänksamma o skötsamma.
Jag lyckades med nåt iaf... trots alla olycksskorpor från förr..
e så stolt över alla mina barn!!!!!!
Älskar dom massor!!!!!
o nu ska jag ut o promenera bort den här övergivenhetskänslan.........

RSS 2.0